29

Yakôb Truh Ƀơi Anih Haran

1Giŏng anŭn, Yakôb rơbat tŏ tui dơ̆ng laih anŭn truh pơ anih lŏn lŏm kơ ƀing mơnuih gah ngŏ̱. 2Pơ anŭn ñu ƀuh sa amăng ia amăng đang anŭn, hăng klâo tơpul triu dŏ pun jĕ ƀơi anŭn yuakơ tơpul triu anai juăt mơñum ia mơ̆ng ia dơmŭn anai. Sa boh pơtâo prŏng go̱m hĭ amăng ia anai. 3Tơdang abih bang tơpul triu rai pơƀut pơ anŭn laih, ƀing wai triu či tơglŭng hĭ boh pơtâo mơ̆ng amăng bah ia dơmŭn laih anŭn tuăh ia kơ tơpul triu. Giŏng anŭn, ƀing gơñu či tơglŭng glaĭ hĭ boh pơtâo go̱m amăng bah ia dơmŭn anŭn.
4Yakôb tơña ƀing wai triu anŭn tui anai, “Ơ ƀing ayŏng adơi, ƀing gih rai mơ̆ng pă?” Ƀing gơñu laĭ glaĭ tui anai, “Ƀing gơmơi mơ̆ng anih Haran.” 5Yakôb tơña kơ ƀing gơñu tui anai, “Ƀing gih thâo krăn Laban, tơčô Nahôr mơ̆?” Ƀing gơñu laĭ glaĭ, “Ơ, ƀing gơmơi thâo ñu.” 6Giŏng anŭn, Yakôb tơña kơ ƀing gơ̆ dơ̆ng tui anai, “Ñu hiam drơi jan mơ̆?” Ƀing gơ̆ laĭ glaĭ, “Ơ, ñu dŏ hiam drơi jan mơ̆n, adih yơh jing ană đah kơmơi ñu HʼRačel hlak rai hăng tơpul triu anŭn.” 7Yakôb laĭ, “Lăng bĕ, yang hrơi ăt dŏ glông; aka truh mông kơ tơpul triu pơƀut glaĭ ôh. Brơi ia kơ ƀing gơñu bĕ hăng ba gơñu wơ̆t glaĭ kơ đang rơ̆k dơ̆ng.” 8Ƀing gơñu laĭ glaĭ tui anai, “Ƀing gơmơi ƀu dưi ngă tui anŭn ôh tơl abih bang tơpul triu hơmâo pơƀut glaĭ laih, tui anŭn kăh ƀing gơmơi dưi tơglŭng hĭ boh pơtâo ƀơi amăng bah ia. Giŏng anŭn, ƀing gơmơi či tuăh ia kơ triu yơh.”
9Tơdang ñu hlak pơhiăp hăng ƀing wai triu, HʼRačel rai hăng tơpul triu ama ñu, yuakơ ñu jing pô đah kơmơi wai triu. 10Tơdang Yakôb ƀuh HʼRačel ană đah kơmơi wa ñu Laban wơ̆t hăng tơpul triu wa ñu mơ̆n, ñu rai hăng tơglŭng hĭ boh pơtâo mơ̆ng kơbăng ia hăng tuăh ia kơ tơpul triu wa ñu mơñum. 11Giŏng anŭn, Yakôb čum kơkuh kơ HʼRačel laih anŭn čơdơ̆ng hia kraih yuakơ ñu mơak biă mă. 12Ñu ruai kơ HʼRačel ñu jing sa čô kơnung djuai gah ama gơ̆ laih anŭn jing ană đah rơkơi neh gơ̆ HʼRebekah. Tui anŭn, gơ̆ đuaĭ glaĭ hăng laĭ pơthâo kơ ama gơ̆.
13Tơdang Laban hơmư̆ tơlơi ră ruai kơ Yakôb, ană đah rơkơi adơi ñu HʼRebekah, ñu ječ ameč nao bưp gơ̆. Ñu kuar čum ju̱m kơkuh kơ gơ̆ laih anŭn ba mŭt gơ̆ amăng sang anŏ ñu, pơ anŭn yơh Yakôb ră ruai kơ Laban abih bang tơhơnal tơlơi ñu rai anai. 14Giŏng anŭn, Laban laĭ kơ gơ̆, “Ih jing drơi jan kâo laih anŭn drah kơtăk kâo yơh.”

Yakôb Dŏ Kơ HʼLeah Laih Anŭn HʼRačel

 Tơdơi kơ Yakôb dŏ hrŏm hăng ñu sa blan, 15Laban laĭ kơ gơ̆, “Kơnơ̆ng yuakơ ih jing sa čô kơnung djuai kâo, ih mă bruă kơ kâo đôč đač đôč hă? Pơhaih bĕ kơ kâo hiư̆m pă kâo dưi apăh kơ ih!”
16Hlak anŭn Laban hơmâo dua čô ană đah kơmơi: anăn ană kơčoa đah kơmơi ñu jing HʼLeah laih anŭn đah kơmơi rơnuč ñu jing HʼRačel. 17Mơta HʼLeah hiam rô̆, samơ̆ HʼRačel jing sa čô hơdjă djo̱ng hăng hiam bơnai. 18Yakôb khăp kơ HʼRačel hăng laĭ, “Kâo či mă bruă kơ ih tơjuh thŭn yuakơ kiăng dŏ kơ ană dra ih HʼRačel.” 19Laban laĭ, “Kâo brơi ih dŏ kơ ñu jing hiam hloh kơ ƀing đah rơkơi pơkŏn dŏ. Tui anŭn, dŏ pơ anai hăng kâo bĕ!” 20Tui anŭn yơh, Yakôb mă bruă tơjuh thŭn kiăng dŏ kơ HʼRačel, samơ̆ hơdôm thŭn anŭn jing kar hăng ƀiă hrơi đôč kơ ñu yuakơ ñu khăp kơ HʼRačel.
21Giŏng anŭn, Yakôb laĭ kơ Laban, “Brơi kơ kâo bơnai kâo bĕ yuakơ kâo pơgiŏng laih hơdôm thŭn kâo; tui anŭn kâo kiăng dŏ hrŏm hăng ñu yơh.” 22Giŏng anŭn, Laban pơƀut glaĭ abih bang mơnuih amăng anih anŭn laih anŭn pơkra tơlơi ƀơ̆ng mơñum. 23-24Samơ̆ tơdang klăm truh, Laban mă ană đah kơmơi ñu HʼLeah brơi kơ Yakôb laih anŭn Laban ăt brơi mơ̆n sa čô hlŭn đah kơmơi HʼZilpah kơ ană ñu HʼLeah jing pô djru kơ gơ̆. Yakôb dŏ hrŏm hăng HʼLeah yơh. 25Tơdang mơguah rai, pơ anŭn đa kơ HʼLeah! Tui anŭn, Yakôb pơhiăp kơ Laban, “Hơget tơlơi anai ih hơmâo ngă kơ kâo lĕ? Kâo mă bruă kơ ih yuakơ HʼRačel, djơ̆ mơ̆? Yua hơget ih pleč ƀlŏr kơ kâo lĕ?” 26Laban laĭ glaĭ, “Tơlơi phiăn gơmơi pơ anai khŏm brơi amai ñu dŏ rơkơi hlâo anŭn kăh truh kơ adơi ñu. 27Pơgiŏng hĭ bĕ hrơi kŏm anai hăng HʼLeah; giŏng anŭn ƀing gơmơi ăt či brơi kơ ih adơi ñu HʼRačel mơ̆n tơdah ih mă bruă amăng tơjuh thŭn dơ̆ng.”
28Laih anŭn Yakôb ngă tui anŭn yơh. Ñu pơgiŏng hĭ hrơi ƀơ̆ng huă hăng HʼLeah, giŏng anŭn Laban jao brơi ană đah kơmơi ñu HʼRačel dơ̆ng kơ Yakôb kiăng kơ jing bơnai gơ̆. 29Laban ăt brơi sa čô hlŭn đah kơmơi HʼBilhah kơ ană ñu HʼRačel jing pô djru gơ̆ mơ̆n. 30Yakôb ăt dŏ hrŏm hăng HʼRačel samơ̆ ñu khăp kơ HʼRačel hloh kơ HʼLeah. Tui anŭn, ñu mă bruă kơ Laban amăng tơjuh thŭn dơ̆ng yuakơ HʼRačel.

Ƀing Ană Bă Yakôb

31Tơdang Yahweh ƀuh Yakôb ƀu khăp đơi ôh kơ HʼLeah, tui anŭn Ñu brơi kơ gơ̆ hơmâo ană, samơ̆ HʼRačel jing sa čô đah kơmơi plao. 32HʼLeah pi kian hăng tơkeng rai sa čô ană đah rơkơi. Ñu pơanăn gơ̆ Reuben laih anŭn ñu laĭ, “Anŭn jing yuakơ Yahweh hơmâo ƀuh laih tơlơi rơngot kâo. Sĭt yơh rơkơi kâo či khăp kơ kâo yơh anai.”
33Ñu pi kian dơ̆ng laih anŭn tơdang ñu tơkeng rai kơ ană đah rơkơi, ñu laĭ, “Yuakơ Yahweh hơmư̆ rơkơi kâo ƀu khăp kơ kâo ôh, tui anŭn Ñu brơi kơ kâo ană anai dơ̆ng.” Tui anŭn, ñu pơanăn ană nge anŭn Simeôn.
34Laih anŭn ñu pi kian dơ̆ng, tơdang ñu hơmâo rai ană đah rơkơi anai, ñu laĭ, “Ră anai rơkơi kâo či pơrơđah tơlơi khăp ñu kơ kâo sĭt yơh, yuakơ kâo hơmâo rai ană đah rơkơi kơ ñu klâo čô.” Tui anŭn, ñu pơanăn gơ̆ Lêwi.
35Ñu pi kian dơ̆ng laih anŭn tơdang ñu hơmâo rai sa čô ană, ñu laĭ, “Tal anai kâo či bơni hơơč kơ Yahweh.” Tui anŭn, ñu pơanăn gơ̆ Yudah. Giŏng anŭn, ñu ƀu hơmâo ană dơ̆ng tah amăng ƀiă thŭn.

29

Jacob Arrives in Paddan Aram

1Then Jacob continued on his journey and came to the land of the eastern peoples. 2There he saw a well in the open country, with three flocks of sheep lying near it because the flocks were watered from that well. The stone over the mouth of the well was large. 3When all the flocks were gathered there, the shepherds would roll the stone away from the well’s mouth and water the sheep. Then they would return the stone to its place over the mouth of the well.
4Jacob asked the shepherds, “My brothers, where are you from?”
 “We’re from Harran,” they replied.
5He said to them, “Do you know Laban, Nahor’s grandson?”
 “Yes, we know him,” they answered.
6Then Jacob asked them, “Is he well?”
 “Yes, he is,” they said, “and here comes his daughter Rachel with the sheep.”
7“Look,” he said, “the sun is still high; it is not time for the flocks to be gathered. Water the sheep and take them back to pasture.”
8“We can’t,” they replied, “until all the flocks are gathered and the stone has been rolled away from the mouth of the well. Then we will water the sheep.”
9While he was still talking with them, Rachel came with her father’s sheep, for she was a shepherd. 10When Jacob saw Rachel daughter of his uncle Laban, and Laban’s sheep, he went over and rolled the stone away from the mouth of the well and watered his uncle’s sheep. 11Then Jacob kissed Rachel and began to weep aloud. 12He had told Rachel that he was a relative of her father and a son of Rebekah. So she ran and told her father.
13As soon as Laban heard the news about Jacob, his sister’s son, he hurried to meet him. He embraced him and kissed him and brought him to his home, and there Jacob told him all these things. 14Then Laban said to him, “You are my own flesh and blood.”

Jacob Marries Leah and Rachel

 After Jacob had stayed with him for a whole month, 15Laban said to him, “Just because you are a relative of mine, should you work for me for nothing? Tell me what your wages should be.”
16Now Laban had two daughters; the name of the older was Leah, and the name of the younger was Rachel. 17Leah had weak eyes, but Rachel had a lovely figure and was beautiful. 18Jacob was in love with Rachel and said, “I’ll work for you seven years in return for your younger daughter Rachel.”
19Laban said, “It’s better that I give her to you than to some other man. Stay here with me.” 20So Jacob served seven years to get Rachel, but they seemed like only a few days to him because of his love for her.
21Then Jacob said to Laban, “Give me my wife. My time is completed, and I want to make love to her.”
22So Laban brought together all the people of the place and gave a feast. 23But when evening came, he took his daughter Leah and brought her to Jacob, and Jacob made love to her. 24And Laban gave his servant Zilpah to his daughter as her attendant.
25When morning came, there was Leah! So Jacob said to Laban, “What is this you have done to me? I served you for Rachel, didn’t I? Why have you deceived me?”
26Laban replied, “It is not our custom here to give the younger daughter in marriage before the older one. 27Finish this daughter’s bridal week; then we will give you the younger one also, in return for another seven years of work.”
28And Jacob did so. He finished the week with Leah, and then Laban gave him his daughter Rachel to be his wife. 29Laban gave his servant Bilhah to his daughter Rachel as her attendant. 30Jacob made love to Rachel also, and his love for Rachel was greater than his love for Leah. And he worked for Laban another seven years.

Jacob’s Children

31When the Lord saw that Leah was not loved, he enabled her to conceive, but Rachel remained childless. 32Leah became pregnant and gave birth to a son. She named him Reuben, for she said, “It is because the Lord has seen my misery. Surely my husband will love me now.”
33She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “Because the Lord heard that I am not loved, he gave me this one too.” So she named him Simeon.
34Again she conceived, and when she gave birth to a son she said, “Now at last my husband will become attached to me, because I have borne him three sons.” So he was named Levi.
35She conceived again, and when she gave birth to a son she said, “This time I will praise the Lord.” So she named him Judah. Then she stopped having children.