33

Yakôb Pơrơno̱m Glaĭ Hăng Esâo

1Yakôb lăng đĭ hăng ƀuh ayŏng ñu Esâo rai wơ̆t hăng tơhan ñu pă̱-rơtuh čô; tui anŭn ñu pơkăh pơpha ƀing ană ñu tŏng krah HʼLeah, HʼRačel laih anŭn dua čô hlŭn đah kơmơi. 2Yakôb dap ƀing hlŭn đah kơmơi wơ̆t hăng ană bă ƀing gơ̆ gah anăp, HʼLeah hăng ană bă gơ̆ tŏ tui laih anŭn HʼRačel hăng Yôsêp dŏ gah rŏng kơ abih bang. 3Ñu pô rơbat nao gah anăp laih anŭn bon kơkuh ƀơi lŏn tơjuh wơ̆t tơdang ñu anăp nao jĕ pơ ayŏng ñu. 4Samơ̆ Esâo đuaĭ rai kuar mă ñu; ñu kuar tơngan ñu ƀơi tơkuai Yakôb laih anŭn čum ju̱m gơ̆. Giŏng anŭn, ƀing gơñu hia hrŏm hơbĭt yuakơ mơak.
5Giŏng anŭn, Esâo angak đĭ ƀuh ƀing đah kơmơi laih anŭn ƀing ană bă. Ñu tơña, “Ƀing hlơi hrŏm hăng ih anai?” Yakôb laĭ glaĭ, “Ƀing gơñu jing ƀing ană bă Ơi Adai hơmâo brơi tơlơi bơni kơ ding kơna ih anai.” 6Giŏng anŭn, ƀing hlŭn đah kơmơi hăng ană bă gơñu rai bon kơkuh. 7Tŏ tui, HʼLeah laih anŭn ană bă ñu rai bon kơkuh. Tơdơi kơ abih bang Yôsêp hăng HʼRačel ăt rai bon kơkuh mơ̆n.
8Esâo tơña, “Hơget tơlơi ih kiăng laĭ tơdang ih mơit nao kơ kâo tơpul hlô mơnơ̆ng kâo bưp anŭn lĕ?” Yakôb laĭ glaĭ, “Kiăng kơ hơduah hơmâo tơlơi rơiêŭ mơak ƀơi anăp mơta ih khua ăh.”
9Samơ̆ Esâo laĭ, “Kâo hơmâo lu laih yơh, adơi ăh. Djă̱ pioh bĕ hơget gơnam ih hơmâo laih kơ ih pô.” 10Yakôb laĭ, “Ơ ơh, mă tŭ bĕ! Tơdah kâo hơmâo tơlơi rơiêŭ mơak ƀơi anăp ih, tŭ mă bĕ gơnam pơyơr anai mơ̆ng kâo. Yuakơ kâo ƀuh ƀô̆ mơta ih kar hăng kâo ƀuh ƀô̆ mơta Ơi Adai laih, jing tơlơi ih hơmâo ju̱m mơak kơ kâo. 11Rơkâo kơ ih tŭ mă bĕ gơnam kâo brơi kơ ih anŭn, yuakơ Ơi Adai hơmâo pap laih kơ kâo, hăng brơi kơ kâo abih bang tơlơi kâo kiăng.” Tui anŭn, yuakơ Yakôb pơtrŭt, Esâo mă tŭ gơnam anŭn.
12Giŏng anŭn, Esâo laĭ, “Ƀing ta rơbat nao bĕ pơ anih kâo dŏ; kâo či rơbat hrŏm hăng ih.” 13Samơ̆ Yakôb laĭ kơ ñu, “Ơ khua ăh, ih thâo mơ̆n ƀing ană bă jing tơdu laih anŭn kâo ăt khŏm răk rong kơ tơpul triu ania laih anŭn bơbe wơ̆t hăng tơpul rơmô hlak pơmĕm ană gơñu mơ̆n. Tơdah kâo brơi kơ ƀing gơñu rơbat hơmăr kơnơ̆ng amăng sa hrơi, abih bang ană hlô mơnơ̆ng či djai hĭ yơh. 14Tui anŭn, rơkâo kơ ih nao hlâo bĕ, tơdang kâo rơbat rơnang tui hăng tơpul hlô mơnơ̆ng nao hlâo kơ kâo laih anŭn tui hăng ƀing ană bă kâo anŭn mơ̆n, tơl kâo nao truh pơ ih amăng anih Seir.” 15Esâo laĭ, “Tui anŭn, kâo lui ƀiă ƀing tơhan kâo dŏ glaĭ hrŏm hăng ih hŏ!” Yakôb laĭ, “Samơ̆ yua hơget ngă tui anŭn lĕ? Kâo hơmâo laih tơlơi rơiêŭ mơak ƀơi anăp mơta ih, anŭn jing djŏp laih yơh.” 16Amăng hrơi anŭn Esâo wơ̆t glaĭ ƀơi jơlan ñu nao kơ Seir. 17Samơ̆ Yakôb nao kơ anih Sukkôt, jing anih ñu pơdơ̆ng đĭ sa anih kơ ñu pô laih anŭn pơkra tơui kơ hlô mơnơ̆ng rong ñu. Yuakơ anŭn yơh arăng iâu anih anŭn Sukkôt.
18Tơdơi kơ Yakôb rai mơ̆ng anih Paddan-Aram, ñu rai hăng tơlơi rơnŭk rơnua ƀơi plei kơđông Sekhem amăng anih lŏn Kanaan, laih anŭn ñu pơdơ̆ng anih ñu dŏ ƀơi anăp plei anŭn. 19Amăng sa-rơtuh prăk hăng amrăk yơh ñu blơi mă lŏn ƀơi anih ñu pơdơ̆ng đĭ sang khăn ñu mơ̆ng ƀing ană đah rơkơi Hamôr; Hamôr jing ama Sekhem. 20Pơ anŭn yơh ñu pơdơ̆ng đĭ sa boh kơnưl hăng pơanăn anih anŭn El Elôhê Israel.

33

Jacob Meets Esau

1Jacob looked up and there was Esau, coming with his four hundred men; so he divided the children among Leah, Rachel and the two female servants. 2He put the female servants and their children in front, Leah and her children next, and Rachel and Joseph in the rear. 3He himself went on ahead and bowed down to the ground seven times as he approached his brother.
4But Esau ran to meet Jacob and embraced him; he threw his arms around his neck and kissed him. And they wept. 5Then Esau looked up and saw the women and children. “Who are these with you?” he asked.
 Jacob answered, “They are the children God has graciously given your servant.”
6Then the female servants and their children approached and bowed down. 7Next, Leah and her children came and bowed down. Last of all came Joseph and Rachel, and they too bowed down.
8Esau asked, “What’s the meaning of all these flocks and herds I met?”
 “To find favor in your eyes, my lord,” he said.
9But Esau said, “I already have plenty, my brother. Keep what you have for yourself.”
10“No, please!” said Jacob. “If I have found favor in your eyes, accept this gift from me. For to see your face is like seeing the face of God, now that you have received me favorably. 11Please accept the present that was brought to you, for God has been gracious to me and I have all I need.” And because Jacob insisted, Esau accepted it.
12Then Esau said, “Let us be on our way; I’ll accompany you.”
13But Jacob said to him, “My lord knows that the children are tender and that I must care for the ewes and cows that are nursing their young. If they are driven hard just one day, all the animals will die. 14So let my lord go on ahead of his servant, while I move along slowly at the pace of the flocks and herds before me and the pace of the children, until I come to my lord in Seir.”
15Esau said, “Then let me leave some of my men with you.”
 “But why do that?” Jacob asked. “Just let me find favor in the eyes of my lord.”
16So that day Esau started on his way back to Seir. 17Jacob, however, went to Sukkoth, where he built a place for himself and made shelters for his livestock. That is why the place is called Sukkoth.
18After Jacob came from Paddan Aram, he arrived safely at the city of Shechem in Canaan and camped within sight of the city. 19For a hundred pieces of silver, he bought from the sons of Hamor, the father of Shechem, the plot of ground where he pitched his tent. 20There he set up an altar and called it El Elohe Israel.